LEJONDANS

Lejondans skiljer sig från vanlig dans i och med att i vanlig dans följer dansarna musiken medan i lejondans följer musiken – dvs musikerna – lejonet. Lejondans kan delas in i två varianter, en sydlig och en nordlig. Den sydliga dansen sägs imitera lejonets rörelser och den nordliga lejonets utseende. De mest populära sydliga lejondanserna är de kantonesiska danserna som finns i många olika varianter.

Den sydliga lejondansen har utvecklats till ett uttryckssätt för de kinesiska kampkonstutövarnas anda och den har alltid framförts av kung fu -utövare. Genom att observera lejondansen kan man känna igen lejondansarnas kung fu -stil. Förr i tiden studerade kampkonstutövare i buddhistiska tempel och lärde sig härma olika djurs, som till exempel tigerns och tranans, sätt att kämpa.

Buddhistiska tempel var också födelseplatser för de kinesiska kampkonsterna. År 1644, när manchurerna tog över makten i Kina, förstördes de buddhistiska templen och kung fu -grupperna – och samtidigt lejondansgrupperna – skingrades eller dödades. De som klarade sig utövade inte längre buddhism öppet utan började grunda kampkonstskolor runt om i Kina. Ändå ville affärsmän och andra få lejonets välsignelse för sin verksamhet, men eftersom buddhistiska tempel inte längre var i bruk vände de sig till kung fu -utövare. Det är därför lejondans associeras mer med kung fu än med buddhism.

Kineserna betraktar lejondans nästan som en process som bringar allt gott från himlen till hela samfundet. Lejondans utförs inte bara på nyår utan även på olika slags tillställningar, såsom butiksinvigningar, bröllop och fester. För kineserna representerar lejondansföreställningen hopp och strävan efter livets goda saker.

Lejondans hör till kinesiska kampkonster och den har alltid utförts av kampkonstutövare. Även alla rörelserna i lejondans baserar sig på kampkonsttekniker. Lejondans utvecklar kraft, vighet, koordination, smidighet, uthållighet och grupparbetsförmåga. Den inte bara förbättrar utövarens förmåga att uppträda utan representerar också kampanda.

I en lejondansföreställning ingår minst en trumma och en gong samt två cymbaler. Den viktigaste deltagaren i en lejondansföreställning är trumspelaren som fungerar som länk mellan musiken och lejonet. När trumspelaren behärskar det fundamentala trummönstret kan han eller hon – efter sin förmåga – lägga till nyanser efter egen smak.

Det finns många olika sätt att utföra lejondans men oftast följer man ett och samma mönster där de åtta grundelementen är sova, börja, leka, leta, kämpa, äta, sluta och sova. Beroende på situationen kan det finnas ett ytterligare moment eller så kan något moment saknas.